... Bygden står stilla, en stjärnklar natt ...
... En eld fjärran skådas, ty de närmar sig ...
Fram rider trollens kung
Med vargbroder ut på jakt
Allt levade flyr, fä och frände
Blodet skall dränka denna ensliga trakt
Utav mörket i sin eviga sal,
Han ger sig ut, en törst att släcka
Här skyndar de fram på krokiga ben,
Flera liv att tas, hundra ben att knäcka
Trollherrens sällskap river sig fram,
Genom dyster skog och fruset fjäll
De dräper vad de ser och finner allt gömt,
Huvuden snart pryder deras heliga häll
Så står trakten dyster och mörk,
Solen stiger inget liv att skåda
I underjorden firas en lyckad jakt,
Sedan igen i sekler tystnad råda ...
Ve dig, mänska, du inkräktar här!
Snart trollen dig till hällen bär
es sei denn der Wein schmeckt nach Honig 
